tisdag 31 januari 2012

Nå dina mål!



När jag tidigare tävlade i körning så hade jag en klar målsättning om vart jag ville nå. Sen gjorde jag upp en plan, en strategi, för att nå det målet. Det är ju så mycket enklare att nå ett mål när man har målet och vägen dit klar för sig. Jag skriver gärna upp målen och läser dom ofta så det blir som en sanning för mig. Det är en härlig känsla att nå ett mål.

Men när jag slutade att tävla så försvann den här strategin och jag saknade den verkligen. Så nu har jag i stället gjort upp tydliga mål över vad jag vill få gjort under detta året. Jag har skrivit konkreta mål som är lätta att se om de uppnås. Det intressanta är att jag redan har lyckats uppnå flera av dessa målen under denna månaden. Januari är nu slut och jag kan redan bocka av flera punkter. Det är inga små mål vi pratar om som att måla om en dörr, nej det är större än så och det ger mig så mycket motivation att jobba vidare. Det är en härlig känsla.

Det finns ju olika sätt att se på livet. Antingen så låter man livet ta en dit det vill eller så ser man till att forma livet som man vill ha det. Vissa saker går självklart inte att bestämma över. Men det är i mina ögon två helt olika sätt att leva sitt liv. Jag föredrar att ta mig dit JAG vill, inte dit livet vill.


Mot nya mål!

Kram Gittan

söndag 29 januari 2012

Bilder från förr

Det har varit en tuff helg på många sätt. Urnsättning av min käre far och minnen på allt vi haft tillsammans gör sig åter smärtsamt påminda. Men det är även en stund av lycka att vara tillsammans med resten av familjen. Efter genomgångar av dokument och andra praktiska saker kom jag så till att gå igenom bilderna i datorerna. Både mamma och pappa har sparat så gott som alla bilder från när vi köpte Björneslätt och tiden framåt. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av dessa lite då och då för oj vad det har hänt saker här!

Huset vid köp

Väggen uppe in till lilla sovrummet.

En studie i snusk.

Köket vid köp.

Skafferiet

Trappan upp.

Hallen ovanför trappen.

När man ser dessa bilder så känner jag en sån glädje och längtan samt den spänning allt innebar. Men samtidigt så undrar jag varför jag går igång på dessa gamla hus och känner en sån glädje i att få "rädda" dessa hus. Självklart är utmaningen en stor del. Folk som säger - Det klarar du aldrig, ger mig energi att visa motsatsen.

När jag ser nedanstående bild så kan jag inte låta bli att le. För visst ser man ut som en lycklig idiot. Oförmögen att inse vilket jobb som ligger framför. Men som sagt, jag är verkligen en LYCKLIG idiot som ser möjligheter istället för hinder. Hoppas jag kommer ha kvar den inställningen men kanske får ett lite större inslag av realism....

Vi hade i alla fall tur med vädret...

Kram Gittan

torsdag 26 januari 2012

Fina vinster till er då bloggen firar ett år idag.

Detta firar jag med att lotta ut lite saker som enligt mig är typiska för denna bloggen. Jag har valt ut hantverk som jag själv har skapat och som ni som följt mig ett tag känner igen. Det är ett lönnlöv av rostig plåt, en akvarelltavla samt ett hänge i silver och brons. Dragningen går till på följande sätt: 

1 lott = kommentar i detta inlägg, för 2 lotter = länka med nedanstående bild i din egen blogg eller dela vidare på facebook (meddela i kommentaren hur många lotter du tar). Glöm inte skriva vad ni vill helst vill vinna. Utlottningen håller på till Alla hjärtans dag den 14 februari.


För exakt ett år sedan började jag alltså att blogga om renovering, djuren och livet på min gård Björneslätt. Den lilla gården på landet som så sakterliga tar form, från en rivningfärdig kåk till ett riktigt härligt hus. När jag började blogga var min målsättning att nå ut till 10.000 besökare under ett år. Då skulle jag verkligen vara nöjd. Med facit i hand blev resultatet något helt annat. Över 24.000 besökare har bloggen haft. Det har gjorts flera reportage om den i tidningar och uppskattningen från er besökare har varit stor. Hoppas ni följer med mig även detta året där nya projekt redan har inplanerats. Saker ska byggas, renoveras, loppisprylar fixas till, föl ska komma till världen, unghästar ska tränas och tävlas och drömmar och visioner ska ta form.

Välkomna att följa mig och lycka till i dragningen!

Kram Gittan

onsdag 25 januari 2012

Lycka till Pernilla med Mr Japp



Igår så fick så Mr Japp ett nytt underbart hem med en söt liten tjejkompis, ett brunt sto med stjärn. Japp är min alldeles egna uppfödning och var från början en misslyckad skäckavel. Jag hade ett c-ponny skäcksto som jag trodde endast lämnade skäckavkommor då hon hittills endast gjort det. Ponnyn som föddes året innan var en häftig brunskäck. När det närmade sig fölning, den där sommaren för fem år sedan, var jag uppe flera gånger varje natt för att tassa ut i hagen och se hur läget var. När jag kom ut vid 4 tiden på natten stod stoet där helt lugnt och något stort vitt låg helt stilla intill henne. Ju närmre jag kom ju säkrare blev jag på att något var riktigt fel med det vita på marken. Var fölungen död? Den rörde sig inte det minsta. Nu närmre jag kom ju ledsnare blev jag. Aldrig tidigare hade jag fått ett döfött föl eller någon som dött i själva fölningen. När jag var riktigt nära såg jag att det vita var efterbörden och alla hinnorna. Men herre gud var är då fölungen. Blicken sökte efter något annat vitt i hagen. Tillslut såg jag en stor vit stjärn titta fram bakom mammas svans. Där stod det en brun fölunge med stor stjärn. En helt misslyckad skäck men en helt fantastiskt lyckad ponny skulle det visa sig.


Han hade en enorm resning och utstrålning redan som föl och alla som kom för att titta och ev köpa storebror föll direkt för den här söte krabaten. Men jag hade tidigt bestämt mig för att spara honom till treårstesten, minst. Han växte och blev allt finare även om Morgan Johnsson inte ens ville slänga ett öga på honom när han var hemma för att diskutera hingstval till mina ston. Vad är det där? Det vill jag inte ens titta på sa han och skrattade. Å det var många som tyckte som han. Att visst var han söt men det var oseriöst att avla på korsningar. Intressant nog så var det många halvblodsuppfödare som tyckte detta men rätta min om jag har fel om jag säger att svenskt halvblod får innehålla såväl Hannoveranare, Oldenburgare och Engelska fullblod. Så det där med att korsa är inte så konstigt som det låter.

Galant RNF 186

 Japps mamma är en korsning mellan Nordsvenks, Shetland, Arab och Ardenner. Hon mätte ca 132cm och var grov men helt korrekt i ben och psyke. Japps pappa blev efter många och långa funderingar en New Foresthingst med resning, hög ridbarhet, relativt stora avkommor och med en väldigt förärvningsstark stam bakom sig. Han heter Galant RNF 186 och jag var med "Fläcken" hos Kurt Larsson i Björketorp och betäckte. Alla ska ju bli kända för något och jag blev där känd för ett uttalande. Det var så att jag betäckte två ston hos honom det året och det första stoet tog sig tidigt men "Fläcken" ville inte ta sig. När det var augusti och vi höll på att ge upp så tittade jag noga när Galant betäckte henne och sen frågade jag Kurt om det verkligen gick för hingsten? - Mycket har jag hört under alla år jag hållt på med hingstar, men aldrig tidigare har någon frågat om det gick för hingsten, sa han och skrattade. Men jag menade verkligen allvar. Så vi väntade en stund och sen fick han betäcka igen. Å japp där blev Japp till!

Japp som 1-åring

Japp som 2-åring

Under åren växte Japp och han blev en allt häftigare ponny. Han var med på tvåårstesten och hoppade om jag inte minns fel 7-8. Han uppförde sig fint men glänste inte. Men annat var det när han kom till treårstesten nästkommande år. Han hoppade 9-9 och gick vidare till Riksfinalen för treåringar. Där blev han 7:e bästa ponny i hela Sverige med fantastiska lovord. Han älskar verkligen att hoppa. Han är lyhörd, positiv och säker i sin taxering. Han har även ett riktigt bra självförtroende och en fantastisk teknik.



Förra året då han var 4år fick han 39p exteriört och hoppade 8-8 på kvalitetstävlan och gick även då till riksfinal. Denna gången blev han 5:e bästa hopponny i Sverige!

Nu har då blivit gammal nog att flytta hemifrån för gott. Han flyttade igår till en härlig tjej inte så många mil här ifrån. Vill ni följa henne och Japp så håll koll på hennes blogg. Lycka till önskar jag dom båda. Nu är det bara för mig att träna vidare med mina andra unghästar. Diva och She är 3 år i år så treårstesten väntar. Undra om någon av dom kommer bli en stjärna som Japp?

Kram Gittan



Japp lär sig stå still i gången på sin pall.

måndag 23 januari 2012

Garderob av verandadörrar del 1

Äntligen har renoveringen kommit så långt att dörrarna till garderoben i grovingången är på plats. Jag älskar verkligen sådana här projekt.


Vi började med att spika upp en rejäl ram då det inte fanns kvar någon dörrkarm. Sen fick gångjärnen flyttas då dörrarnas egentliga insida fick bli utsida. Som ni säkert vet så är den fina sidan av spröjsen på insidan av verandadörrar och den sida där glaset och kittet är ska ju vara ut. Men självklart vill man ha den fina sidan på garderobsdörrarna synlig. När stämjärnet sattes i dörrbladet för att hugga ut plats för gångjärnen blev jag förvånad över vilket fantastiskt virke dom var gjorda i. Det doftade gott och var hårt. Otroligt med tanke på hur många, många år dom varit utasatt för väder och vind. När gångjärnen väl var ändrade sattes dörrarna på plats. Dörrarna ger helt rätt känsla i hallen.


Jag vill passa på att efterlysa gammalt fönsterglas, både neutralt, färgat och frostat. Jag söker även riktigt gammalt spegelglas. Säg till om ni har något liggande som ni ändå tänkt kasta. Självklart plockar jag själv ur det ur ram å båge om det behövs. Tänker sätta in det istället för nytt glas i dörrarna.


Tack för att ni finns och uppmuntrar och stöttar mig i alla mina projekt.
Hoppas jag kan sprida lite inspiration till Er.

Kram Gittan

söndag 22 januari 2012

Att se det vackra i allt.

Urs å fy för att behöva skotta. Nej, nu är det halt ute. Katten också att jag inte hann ställa undan allt innan den där jobbiga snön kom.... Så håller många på. Men sluta se det på det sättet. Utan årstidsskiftningarna vore inte Sverige lika fantastiskt. Utan en kall vinter skulle inte våren vara lika underbart efterlängtad. Det är otroligt vackert när snön ligger här runt gården. Kvällarna blir ljusare. Folk är ute och promenerar. Skidorna står vallade utmed husväggen i väntan på att killarna ska spåra på golfbanan. Hagarna blir rena, lösdrifterna torrare och allt är bara så vackert.



Man har alltid ett val att se på saker. Man kan plocka fram det jobbiga i allt. Men man kan också välja att se det fina i det mesta. Valet är ditt. Det viktiga är ju inte hur man har det utan hur man tar det. Själv så njuter jag för fullt. Att se dom röda gårdarna med sina stenmurar ligga insvepta i vit snö och se granarnas grenar böjas av snöns tyngd får mig att trivas ännu mera här. Det är svårt att tycka illa om det.


 Nu ska jag lägga in mer ved i kaminen och fortsätta i grovingången.
Nu är det garderoben som sakta kommer upp.

Ha en fortsatt skön söndag.

Kram Gittan

lördag 21 januari 2012

Tack Cimon´ för dessa 17 år.


Så var det dags att ta på solglasögonen igen. Inte för att det är sol ute, nej här är fullt snökaos ute, utan för att jag idag har sålt Cimon´. Den bästa hästen som jag haft turen att äga i 17härliga år. Då får man ha solglasögon på sig så inte tårarna ska synas. Men jag grät faktiskt inte när jag hälsade på honom idag. Han har det så himla bra där han är nu och går i par tillsammans med en jämnårig. Men oj så mycket kul jag har haft ihop med den hästen, så otroligt många härliga minnen och så mycket han har lärt mig.



Jag köpte Cimon´ som sällskap till min första häst Cesar (han som nu fyllt 21 och åter är i min ägo) när jag flyttade hemifrån. Jag skulle som sagt ha honom som sällskap till Cesar men eftersom jag bodde granne men hovslagaren Stig Bruun som körde par med sina nordsvenskar kom jag snart att köra honom för fullt. Han gick kvalitetstävlan som fyraåring med utmärkelse. Han plockade vinster i ponnytrav och hade då kuskar som Johan Untersteiner och Thomas Dahlborg. Killar som idag framgångsrikt kör stora travare.


Han har även vunnit ponnygalopp och hopptävlat med Matilda Zetterman och även ridits av Moa.


Cimon´ har alltid älskat att jobba och som största merit har vi ett SM guld i brukskörning. Vi har även mycket framgångsrikt tävlat i traditionell körning i så väl enbet som par ihop med min andra dåvarande shettis Dajmond. Detta var verkligen en riktigt rolig men slitsam period. Jag vet att vi under en säsong plockade hem fler än 50 rosetter. Skulle jag sätta upp ett skrytskåp skulle det bli stort. Vi var distriktsmästare flera år i rad och Cimon´, liten som han är, var en kämpe på att få dom små benen till att pinna på snabbt. Ska jag vara ärlig så tror jag att det var lite jobbigt för dom andra ponnykuskarna med stora ponnyer att få stryk av denne lille hårboll. Utanför banan såg han lat ut men så fort starsignalen gick så drog han järnet. Det var verkligen så roligt. Vi har varit runt i landet och tävlat med vinster på så väl Tjolöholm som Flyinge. Får verkligen passa på att tacka alla som groomat  under åren. Utan er hade vi aldrig vunnit. Å tack mamma som var min första groom. (Visst var det kul:)




Det får ju inte glömmas att han även kan konster som att ligga och stegra på kommando och en gång gjorde mina dåvarande grannar, Emelie och Angelica Roos, en bejublad uppvisning på honom på en utställning i Borås. Jag hade sytt clowndräkter till barnen och nu hoppade dom bock på honom och lade honom ner och gjorde en riktig superuppvisning. Resultatet blev en bild på framsidan av Tidningen Ridsport. Rubriken är Små hästar plockar poäng!


 Men när jag slutade att tävla i körning och Cimon´ mest blev gående blev han inte lycklig. Han blev på tok för tjock och tyckte livet var tråkigt. Att omges av unghästar var inte hans grej. Så jag bestämde mig för att låna ut honom och har inte ångrat mig en enda dag. Han mår super och bor på en av dom vackraste gårdar jag sett. Där får han gå i par med en tidigare konkurrent vid namn Happy, med sin kusk Tina. Det känns så bra att han kommer få tillbringa resten av sitt liv där. Än är han superpigg och mår strålande. Ibland så tänker jag att om Cimon´ varit ett halvblod hade han varit känd så många meriter som han har. Men nu råkar han vara en shetlandsponny. Den bästa ras som finns om ni frågar mig! Vem vet om man inte föder upp sådana här små kusar en dag när man är pensionär.

Lycka till Tina med gossarna, jag kommer gärna och hälsar på och åker med en liten sväng.


Kram Gittan

torsdag 19 januari 2012

Kristallkronan är på plats!

Så äntligen har jag kommit så långt att kristallkronan är på plats. Jag valde att sätta dimmer på den och det är bara så häftigt och oväntat att komma in i grovingånen och där ha öppet i nock, synlig bjälke och kristallkrona. En kul idé som föll väl ut.





 Som ni ser på den andra bilden så har jag tagit fram stockväggen in mot köket. Det passar verkligen bra ihop med bjälken.

Jag antar att många av er som läser min blogg själva är hemmapysslare. För er andra så måste jag berätta att det är en sån härlig känsla i kroppen att först ha blåst ut allt gammal i grovingången, eldat upp det gamla, reglat, isolerat, klätt och målat insidan. Att själv ha klurat ut hur man vill ha det. Vilken stil och vilken känsla man söker. Sen letat upp rätt stock som man skurat, slipat och oljat för att få den rätt. Att nu få hänga upp kristallkronan som man av en slump har hittat på ett ränne, plockat ner i molekyler, bytt all el, putsat och bundit om alla prismor, så häftigt. Att få vrida på dimmern och se ljuset brytas i kristallerna och inse att det blev just så bra som jag hoppats på, det är så härligt!


Nu är det bara resten kvar...

Kram Gittan

onsdag 18 januari 2012

En Award till mig och till Er!

Det kom en award här om dagen ifrån Carin i Finabo. Tack snälla! Se så glad jag blev för den.


Denna teckningen fick jag av ett barn på jobbet idag. Det är jag med krulligt hår som dansar ifall ni undrar. Härligt med barnteckningar.

Men med denna award följde det en del förpliktelser så som....
  • Tacka den som givit mig utmärkelsen.
  • Lämna den vidare till fem fina bloggare som har färre än 200 följare och prenumeranter och lämna en kommentar hos dom.
  • Sen hoppas att awarden lämnas vidare till nya fina bloggar.
Så jag börjar med att lämna en till min mamma som har den underbara bloggen Syfröjd.
Nästa går till BarbroK med Brodera mera som jag träffade på en bloggträff i somras.
Som nummer tre väljer jag Katrinklose från Tyskland.
Nummer fyra går till min klassikervän Toss med bloggen Idrottsutmaningar.
Sist men inte minst så får Radka en.

Kram Gittan

måndag 16 januari 2012

Hagas Farmer Boy 29


Jag vet att jag inte ska, jag vet att jag har lovat, jag vet att jag har nog med kusar.... men igår var jag ändå och tittade på en hingst. Inte för att köpa men kanske, kanske för att betäcka med. Vansinne! Jag vet men titta är gratis och fina hästar kan man aldrig se för många av.


Det här är alltså Morganhingsten Farmer Boy. Han är 160cm och har så många fördelar. Om ni googlar hans namn ser ni att han har gjort det mesta. Han tävlar framgångsrikt i körning och har tävlat i så väl dressyr, hoppning som western. Till detta kommer 41p exteriört och en stor utstrålning. Men att lägga en 160cm hingst på en d-ponny blir troligen en svårsåld höjd. Men ni som känner mig vet att jag gillar korsningar. Se bara på Japp. Vilken stjärna det blev och för att inte tala om Cesar som ju är en helt fantastisk häst.
Vill ni läsa mer av honom och se bilder så kolla på Morganhästföreningens hemsida.


Men innan jag ska bestämma mig för om jag ska betäcka eller inte ska jag bygga ett nytt stall som det här. Jag har börjat samla sten på åkern. Hur svårt kan det vara......


Kram Gittan

lördag 14 januari 2012

Nu blommar det


Fortfarande finns lite rester av snö kvar i landen där snön från taket har landat. Intill i vintersolen blommar julrosen. Det är ju helt underbart att ha blommande växter även på vintern. Att julrosen blommar nu är ju helt rätt men det har börjat grönska på andra ställen i landet. Här är mina liljor som har satt fart. Hur ska detta sluta? Men visst känns det som vår många gånger. Flera plusgrader och sol och hästarna är pigga och glada. Inte konstigt att det blir lite fel.



Nu har jag lite nya spännande planer på gång gällande gården. Berättar för er så fort planerna ska sättas i verket. Tror många av er komma har glädje av detta projekt. Alltid roligt att planera. Ha en fortsatt bra helg.

Kram Gittan

torsdag 12 januari 2012

Konsten att leva

Senaste skapelsen föreställer just detta, en ängel som flyger och har en drake och en jojo. Folk undrar var jag får ideerna ifrån och har har ärligt talat ingen aning. Dom bara poppar upp och jag gillar det. Jag har en ny stor tavla på gång i huvudet och jag får se när jag får tid att sätta mig och få ner den på papper.



I julklapp fick jag en bok som heter Konsten att leva, även om man denna vintern snarare skulle behöva en bok som heter Konsten att överleva stormar och ösregn. Men det är en mysig bok med citat och berättelser. Jag kan inte låta bli att citera en som heter Den goda gärningarnas cirkel - gåva och gengåva, för den är ju bara så bra. Många av er har säkert hört historien tidigare, om inte håll till godo.


" Det här hände för flera decennier sedan i Skottland. "Hjälp! Hjälp! Finns det någon som kan hjälpa mig!" Skriken på hjälp kom från ett närliggande träsk. En fattig skotsk bonde hörde ropen och sprang ut på det farliga området för att hjälpa till. Där ute hittade han en pojke som höll på att sjunka i den tjocka, svarta dyngan. Det var nästan för sent att rädda barnet, men med bondens hjälp kunde han räddas.
     Nästa dag knackade det på bondens dörr. När bonden öppnade dörren stod det en förnäm herre där utanför - kanske en kunglig person - som hade anlänt i en ståtlig vagn. Den fattige bonden blev en smula perplex och undrade varför någon som så uppenbart var en ståndsperson hade kommit för att hälsa på honom. Hans undran skulle snart få ett svar.
     "Ni räddade min son igår, och nu har jag kommit hit för att ge er en belöning", sa den förnäme herrn. Bonden ville emellertid inte ta emot de pengar som erbjöds honom. Den förmögne mannen som absolut på något sätt ville visa sin tacksamhet mot bonden för hans heroiska insats, titta in i det anspråkslösa hemmet och fick syn på en ung pojke. "Eftersom ni hjälpte min son, vill jag hjälpa er", sa han. "Om ni tillåter att jag tar ert barn med mig, ska jag ordna så att han får den bästa utbildning som står att få i det här landet". Bonden log och tog emot erbjudandet.
     Det generösa löftet hölls och den skotske bondens son utexaminerades på småningom som läkare från St. Mary´s Hospital Medical School i London. Tack vare den hjälp till utbildning som han fått av den förmögne mannen kunde den fattige bondens son i sin tur ge världen en gåva: han upptäckte penicillinet. Hans namn var Alexander Fleming. Han adlades sedermera och kunde sätta ett "Sir" före sitt namn.
     Adelsmannens son skulle komma att sväva i livsfara en andra gång. I vuxen ålder låg han för döden i lunginflammation. Ironiskt nog var det den här gången den fattige bondens son som räddade honom genom att penicillin förskrevs. Adelsmannen Lord Randolph Churchill hade sörjt för att Sir Alexander Fleming fick en utbildning, och denna utbildning hade räddat livet på hans son Winston Churchill."

Visst är den historian helt underbar! Läste en dag en bok som hette Slumpen är ingen tillfällighet.
Idet här fallet kan man verkligen undra....

Kram Gittan



onsdag 11 januari 2012


Det måste vara månens fel. Jag vänder och vrir mig i timmar. Ni har säkert märkt av fullmånen som har varit. Det är hopplöst att sova gott även om det är mulet. Dessa nätter tar många tankar och ideer form. Ni som har följt mig från det att pappa och jag köpte gården vet att tanken var att ha Björneslätt som kursgård. Jag har så svårt att släppa den tanken och jag har en kär vän som nu sparkar mig kraftigt åt det hållet igen. Vill jag, vågar jag å ja självklart säger en del av mig. Men var ska folket bo så det blir mysigt? Jag har två sovrum på övervåningen och ett nere. Eller ska jag bygga en stuga? Eller ska jag inreda uthuset? Rännet, det kanske är rännet som ska bli samlingssal och sovplatser. Hmmm kanske ska jag återgå till min ursprungliga idé och göra ett sovloft på hela tredje vind i huset?

Jag borde nog vänta med dom projekten tänker jag tills resten av projekten här är avslutade. Alla ni som varit här vet att det finns massor kvar att göra här på gården. Men en del av hjärnan vill inte lyssna på detta. Den spinner vidare. Ska jag göra ett spa i uthuset med ateljé på övervåningen, eller kanske bygga över paddocken så jag får ett ridhus, eller gräva ut under hela huset så jag får en källare, eller varför inte gräva en hemlig gång över till uthuset.... Ni förstår själva. Tankarna är inte realistiska så när jag väl lyckats somna och vakna igen, gjort vad jag skulle på jobbet, så var det bara att dra på sig träningskläderna och dra en runda på skogsvägarna för att släppa dessa tankar. Vad händer då? Jo jag får lust att köpa ett hus till! Snart kommer dom nog med vita rockar och knyter ihop ärmarna på min rygg, det kommer bli svårt att blogga då inser jag. Ta dig samman kvinna och avsluta något projekt för en gång skull, säger jag till mig själv. Jag är hopplös!

P.s Bilden föreställer crab nebulosan och är taget med Hubble teleskopet.
Gillar ni astronomi så kolla deras galleri. Otroligt vackra bilder. Klicka här för att komma dit!

Kram Gittan

tisdag 10 januari 2012

Jag å Zlatan

Jobbet är nu i full gång och sakta försöker man ställa tillbaka dygnet. Allting här hemma känns som om det går på halvfart. Skulle varit iväg och löshoppat unghästarna idag men allt för taskigt väglag gjorde att jag inte ville chansa. Siktar på att ta mig till ridhuset med Japp imorgon istället.


Undertiden varvar jag med att skrapa verandadörrarna och läsa Marknadsföring. En härlig kombination. Det man läser kan man fundera på medans man skrapar. Om man inte väljer att lyssna på Zlatans bok under tiden. Den mina vänner är riktigt bra, även om man inte avgudar fotboll! Men trots Zlatans sällskap så börjar jag ärligt talat bli väldigt trött på att ha köket som byggarbetsplats.

Kram Gittan