onsdag 14 december 2011

Tack för allt älskade pappa. Gud vad jag saknar dig!!!

Som ni alla säkert har märkt så har jag varit väldigt dålig på att blogga på sista tiden. Ibland sker saker som får resten av världen att stå still. Så har mitt och min familjs liv varit nu. Men i måndags var det så över. Min älskade pappa åkte inte bara på galopperande cancer utan snarare skenande. Först anade man att det bara var en tumör i armhålan men det visade sig att hela kroppen var full. Cellgifter var ingen idé utan det hela gick ut på att ställa in smärtlindring och planera den sista tiden. För bara några veckor sedan var han ute och fiskade hummer och i måndags dog han. Han fick dö hemma vilket var något som vi alla ville och som jag är så otroligt glad att han fick. Jag kan inte annat än beundra honom in i sista stund. Precis som mamma sa till honom - Du är vår hjälte! bara dagen innan han gick bort. Min mamma är den underbaraste människa man kan tänka sig och hon älskade verkligen honom tills döden skiljde dom åt! Det är inte många som kan skryta med det i dagens samhälle men mina föräldrar kan.



Men det gör så ont i bröstet. Det var pappa och jag som först köpte Björneslätt för att göra den till en kursgård. Vi hade så roligt ihop och han har lärt mig så mycket. Jag är så otroligt tacksam för allt, för allt han gjort, för all kärlek han gett oss och för allt vi har upplevt. När jag först fick beskedet om hans obotliga cancer kände jag att jag ville sälja gården. Att det var alldeles för mycket minnen här. Men snart förstod jag att med tiden kommer jag ha detta ställe som ett minne. Ett minne över all kärlek han lagt när han har hjälpt mig, alla samtal vi haft medans vi grejat och planerat. En dag kommer jag med all sannolikhet minnas allt och glädjas över det som varit. Men just nu känns det bara ofattbart och så sorgligt.



Som ni förstår så har han ställt upp på alla vansinniga projekt vi haft här. Allt från att rädda en halvrasad lada till att fixa iordning vedspis och kamin till att helt riva ut och göra om varenda rum.


 Men det var på havet han verkligen hörde hemma. Seglande på dom sju haven. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han nu seglar på ett oändligt stort och vackert hav. Älskar dig så pappa!

Kram Birgitta

9 kommentarer:

  1. Underbara bilder på Roger! Det är så jag minns honom, ständigt fixande med nya projekt! En sådan drivkraft han hade. Känner värkligen med dig i din sorg Birgitta med förlusten av min mamma i färskt minne. Man kommer alltid att sakna dom även om den värsta smärtan lägger sig.

    Många kramar Elaine

    SvaraRadera
  2. å vad sorgligt, men tänk ändå att din fina pappa som älskade havet hjälpt dig så mycket med ditt underbara ställe som har så mycket själ å hjärta, Björneslätt är en pärla men de ligger ju dock en bit från havet, är säker på att han njutit lika mycket som du av er tid tillsammans med renoveringen, skickar varmaste hälsningar till dig och din familj <3

    SvaraRadera
  3. Birgitta, Jag och Tammy läste detta tillsammans. Jag tror vi gjorde slut på alla tårarna.
    Tack, det känns bättre...
    USA Lasse

    SvaraRadera
  4. Gittan... Precis som du skriver, så kommer du säkert kunna glädjas en dag åt alla era gemensamma projekt. Tänk, vilka minnen...

    Men ju närmare man står varandra, desto djupare är smärtan....

    En stor varm kram! Carin

    SvaraRadera
  5. Ja!!Vet inte vad jag skall säga...
    Men"""Tänker på er.

    SvaraRadera
  6. kära Birgitta!! här hos familjen Pedersen tänker alla på er!! beklagar verkligen!! väldigt fina bilder när vi läste här hos monica och thomas satt vi och grät!! men livet är tråkigt ibland och som jag har uppfattat det var Roger en man som älskade att vara ute och han älskade er!! han älskar er fortfarande fast uppe i himlen!!! kram Charlotta Pedersen ( Monica och Thomas barnbarn) <3

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar din sorg och känner med dig! Har själv gått igenom samma sak med en underbar pappa man lärt sig så mycket fixande av! Men det är nåt du ständigt kommer att bära med dig och vara stolt över allt du fått lära dig av en så kunnig läromästare!
    Kramar Barbro

    SvaraRadera
  8. Dear Birgitta, I am so very sorry for your loss.
    You have written a very beautiful post, your love for your father shines through. It is good that you have decided to keep the farm, your dad will always be there with you:)

    SvaraRadera
  9. Jag beklagar verkligen Gittan! Det är så fruktansvärt ledsamt att förlora någon som står än så nära. Ta hand om varandra!! Tänker på dig.
    Massa kramar Sandra

    SvaraRadera