onsdag 30 oktober 2013

Vad vore Sverige utan söta kossor med underbett


Jag och min kompis tillbringade till vår stora lycka gårdagens kväll tillsammans med Yngve och hans kossor. Det är alltid väldigt intressant att sätta sig in i olika yrken, att få se hur saker går till, att få prata med någon som verkligen vet vad han pratar om. Oavsett inom vilket yrke det är så är det alltid fängslande att få en inblick i något som för en annan är helt annorlunda mot ens egen vardag.

Otroligt fin ladugård. Skulle även funka fint som ridhus ;)

Det var en otroligt fin ladugård som vi tillbringade kvällen tillsammans med runt 300 mjölkkor. Luften där inne var inte alls så som man förknippar med fuktiga kostallar. Här var torrt, rent och ett otroligt lugn trots alla djuren. Är man van vid hästar som är flyktdjur och mycket mer "skvättiga" i sina rörelser var det fascinerande att se hur alla dessa djur lugnt ställde upp sig på led för att få bli mjölkade i den stora karusellen som tog 24 kor åt gången. Inte apatiskt om det är det ni tror. Utan ett stort lugnt. Som att sitta och lyssna på när hästar tuggar hö.

Karusellen sett utifrån. Frivilligt och lugnt låter går dom in för att mjölkas.
Åker ett varv och går ut igen. 

Karusellen sett inifrån. Man kan inte annat än imponeras av anläggningen.

En kväll som denna väcker många tankar. Vad vore Sverige utan bönderna och kossorna? Vad vore Sverige utan öppna landskap, utan djur som betade och åkrar som odlades?  För många är den svenska idyllen kontrasterna mellan den vackra skärgården, dom stora skogarna och dom röda husen med vita knutar, stengärdsgårdar och får, kor och hästar som betar runt. En stor del av det vi känner som Sverige skulle försvinna om det kvar bara fanns kust, städer och skog. För det är så det skulle bli om djuren och bönderna  försvann. Det är klart att hästarna skulle stå för en del av arbetet. Men det är mer lönsamt att plantera igen åkrar som generationer slitit för att bryta och bruka. En bit av oss skulle försvinna om detta försvann.


Det gör gott i hjärtat när man är på ett ställe likt Yngves. Kossor som står och trycker mot den elektroniska stora koborsten som snurrar likt en biltvätt. Att se foderautomaterna som ger rätt mängd foder till rätt djur och se dom lugnt ta ett varv i karusellen för att bli mjölkade. Att se lugnet hos dom som hanterar djuren och se att både djur och människor verkligen trivs. Bara vetskapen om att dessa djur har det gott här även på vintern är befriande. Dom står inte uppbundna i flera månader. Dom lunkar runt i sin fina lada och kalvar i stora halmade utrymmen.

Tyvärr blev skärpan på många bilder dåliga.
Men ni ser ju själva. Så ljuvligt!

Jag tycker vi ska vara stolta över det som i flera århundraden varit det som vi förknippar med Sverige. Att köpa Svenskt i den mån det går borde vara ett självklart val. Det är synd att så liten del av priset på tex mjölk går till bonden, men jag hoppas på en förbättring. Jag hoppas att fler uppskattar vad dessa söta kor med underbett och dess ägare gör för landet och landskapsbilden. Det är inte meningen att låta som en väckelsepastor, men om ni skulle åka ut till en bondgård, om ni själva skulle åka genom Sverige och försöka tänka bort alla öppna fällt och svartvita kossor så tror jag dom flesta skulle känna som jag gör.

Tusen tack för besöket Yngve!

Hoppas jag får komma tillbaka en annan dag och fota för dom är ju så söta.

Nu katten ska det målas GLADA KOSSOR!!!


Kram Gittan

2 kommentarer: