Det är intressant det här. Ju äldre jag blir ju mer njuter jag av att vara på öarna. Och det är inte så konstigt. Då jag inte längre aktivt tävlar med hästarna är somrarna mycket friare. Och vad är bättre en riktigt fin sommar än att tillbringa den i skärgården. Idag tog vi färjan över till Rörö. Denna lilla färjan som går till Hyppel och Rörö, där dom som kör på på Hyppeln måste backa på färjan, anländer sen till den underbara ön Rörö. Det är den nordligaste av dom 10 öarna i Öckerö kommun.
Den här ön har en affär i hamnen och ett sommarcafé. Här finns fortfarande stora fiskebåtar och hamnen har gjorts större för fritidsbåtar. Det finns så många underbara gamla hus på ön. Det är ifrån Rörö som namnet Ryberg kommer och alltså den ön min pappa växte upp på. Vi traskade runt lite på dom små gatorna, tittade på hans barndomshem, besökte hans kusin och åt rökt makrill på caféet intill kajen.
Men främst åkte vi dit för att vandra på utsidan av ön. Det är ett naturreservat och vägen ut till klipporna och stenarna betas nu av både får och hästar. Här är ett kargt landskap med mycket ljung och enar men som nu öppnats upp och betas rent.
Utsidan av ön är full av stenar och ett perfekt ställe att vraka på. Där ute ligger en stor sten bland alla små som heter Rybergs sten. Ingen vet riktigt varför den kallas så, men kanske var det så att det var där gamle Ryberg staplade sin vrakved som han sen skulle ta hem och elda med i vedspisen. Den som stal från någon annans hög var inte nådig. Oftast var det kvicka småpojkar som samlade veden.
Vårt syfte med vrakningen var ett helt annat. Bitarna ska användas till inredning i stugan samt göras målningar på. Många fina bitar hittades och det ska bli kul att måla på dom samt bygga saker av dom.
Det är något riktigt rogivande med att gå ute i bergen. Se alla vackra former, känna alla härliga dofter.
Det är häftigt att gå över den gräsklädda slätten fram till stranden och veta att det var här som min gammelfarfar släpade upp sina fiskeredskap. Nu hänger en del av hans redskap och ett foto på honom i stugan hemma. Martin Ryberg i egen hög person.
Det här är ändå hemma på något vis....
Jag är lyckligt lottad som har det bästa av två världar. Landet och havet.
Kram Gittan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar