Så skönt att allt slutade bra till slut. Jag berättade ju förut om att efterbörden blev kvar men när min bästa veterinär kom till undsättning, eller rättare sagt när han passerade över bron, bara några hundra meter ifrån gården, släppte efterbörden. Ödets ironi eller? Men det var bra att han kom. Han undersökte henne, gav henne sammandragande och antiinflamatioriskt så nu hoppas jag att allt går bra.
Både sto och föl mår nu jättebra och jag är bara så trött, men lycklig.
Det är jobbigt att bli med föl men helt underbart!
Kram Gittan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar