Cesar på kvalitetstävlan i Borås som 4-åring.
Jag och Cesar på ridbanan på Hönö.
Cesar var sen med mig när jag flyttade hemifrån, när jag flyttade för att studera, ja han var alltid med. Men så när han var 14 år och jag tävlade körning för fullt bestämde jag mig för att ge honom ett bättre liv hos någon annan då han mest gick i hagen. Han hamnade hos en helt underbar familj i Stenungsund som har behållt honom sedan dess. Jag grät floder när jag lämnade honom och har inte besökt honom sen dess. Men igår var det så dags. 6 år senare. Och jag grät floder igen. Inte för att han hade det dåligt. Tvärt om, han måtte otroligt bra och var verkligen jättefin! Men Cesar är ändå Cesar, min första och bästa häst!
Inte kan man ana att denna kille är 20 år!
Kram Gittan
Vilket härligt återseende! De hästar jag haft har jag inte kunna göra mig av med trots att de de sista åren gick mest i hagen. Blödig man är!
SvaraRaderaKram Barbro