fredag 16 mars 2012

Lägga plastmatta på garderobsgolvet.

Hurra, nu är den äntligen på plats, mattan på golvet i den platsbyggda garderoben i grovingången. Jag har fått ovärderlig hjälp och är så tacksam. Men när vi först försökte lägga in en bit matta av kvalitet stenhård kändes det hopplöst. Det var verkligen svårt att tänka att den skulle gå att forma till med en vanlig varmluftspistol men det gick. Vi tar det hela ifrån början.


Den delen av grovingången där garderoben skulle vara grävde jag ju fram avlopp till. För intill garderoben ska tvättmaskin och torktumlare stå. Denna delen av hallen reglade jag inte upp och isolerade, som jag gjorde med resten av golvet, utan denna delen fick bli gjuten med en golvbrunn i. Vi hade som jag tidigare nämnt kommit över en bit riktigt tjock och bra plastmatta som var stenhård. Hur katten skulle vi få den på plats? Vi insåg tidigt att vi måste försöka forma den lite innan vi limmade golvet annars skulle allt sluta i katastrof. Så det var bara att gå loss med varmluftspistolen.


Det gäller att inte värma för mycket på ett ställe för då går mattan sönder. Knepet är ju att röra pistolen över en större yta hela tiden. Efter ett tag lyckades vi få böjt till kanter så att vi hade som en stor låda av hela mattan. Där efter limmade vi hela golvet med ett lim som är speciellt för detta ändamål och som kan inhandlas i dom flesta matt- och golvaffärer. Man använder en spackelspade med ränder när man drar ut limmet. Sen var det bara att sätta tillbaka mattan och noggrant pressa ner den i alla vinklar med hjälp av varmluft och ett trubbigt föremål.



När man ska över ett rör så gör man bara ett kryss i mattan, värmer rejält och trär sen mattan över röret så smiter det åt jättefint. Det är lite svårare när man kommer till golvbrunnen för där är det verkligen tight. Den blåa ringen på bilden ska ju "klicka" på plats ovanpå mattan. Här använde vi hammarskaftet för att pressa, inte slå. När vi efter mycket värmande och tryckande fick dit den var det bara att renskära den överblivna mattkanten och sen sätta på locket.




För att få en jämn kant runt hela garderoben, hög nog så att inte eventuellt vatten från tvättmaskinen skulle rinna över, använde vi en brädbit som mall och skar sen efter den. Resultatet blev riktigt bra.


Nu ska bara primer köpas för att få mattan att tåla smuts och slitage riktigt bra. Sen är det bara till att snickra vidare.  Härligt att vara ett steg närmare målet!

Kram Gittan

tisdag 13 mars 2012

Jakten på diplom...

...och utmärkelser har börjat! Har idag varit på löshoppningsträning nr 4 med mina två treåringar Viva la Diva och She. Det är nu 7 veckor kvar till treårstesten och det gäller att lägga upp en strategi för att nå målet. Målet för sommaren är att få diplom på Diva och lägst klass 1 på She och minst en utmärkelse på treårstest. Efter dagens träning känns det inte troligt att någon av dom får en gångartsutmärkelse men hoppning vore inte helt orealistiskt om Diva kunde få till språng som det hon avslutade träningen med idag. Eller om She fortsätter att utvecklas som hon gör. Hon är jämn och fin. Men ett stort hinder på vägen är deras galopper. Dom växer för fullt, är obalanserade och omusklade och kommer ofta i korsgalopp eller strakbent kort galopp. Det är inte lätt att vara 3 år och häst alltid. Men efter träningen har jag nu lagt upp min plan på veckorna fram till testen. Nu kör vi!!!


Diva visades som föl och fick fina lovord. Nu blir det upp till bevis.
She däremot är aldrig visad. Snacka om spännande.

Kram Gittan

söndag 11 mars 2012

Renovering av ladan - den oändliga följetongen.

Hur lång tid kan det egentligen ta att klä om en lada. Svaret är lång tid. Speciellt om man vill krångla till det och göra fönster med bågar, men det är det värt tycker jag. Det blir en helt annan stil och klass på hela byggnaden.



Tidigare hade jag fattat beslutet att riva resten av ladan, den delen som ni ser är omålad. Men beslut är till för att omprövas. Nytt mål är satt till att försöka rädda en bit längre. Det skulle göra att utseendet blev så mycket bättre och jag skulle där få ett suveränt utrymme till sadelkammare och rundbal.


Så nu har jag grävt fram kullerstenarna som tidigare varit golv inne i ladan och ska försöka regla upp lite där inne för att sen provlyfta taket och se hur det går. Det är inte så lätt att räkna ut vilka bjälkar som påverkar varandra vid ett lyft. Stolpar har hoppat ur sina lägen och var dom nuvarande tyngdpunkterna ligger är svårt att se. Men självklart ska jag ge ladan en sista chans innan det slutgiltiga beslutet om rivning fastslås. Roligt och  intressant men vansinnigt mycket jobb!

Följetongen lär fortsätta länge till!
Kram Gittan

lördag 10 mars 2012

Fynd från stenåldern till 1800-talet.


Jag måste börja med att visa dom helt underbara fönster som jag fick igår. Ägaren tyckte bara att det var gammal skit men det tycker inte jag! Båda är hela och fina i trät och endast en ruta är sprucken. Tror helt klart att dessa fönster måste bli ett vitrinskåp i framtiden. Underbar tanke. Jag fick även en helt annan present. Gulligt eller hur.


Idag har jag ägnat större delen av förmiddagen till att renovera ladan. Så fort det är sol vill man ju bara ut. Men här blåser alltid mycket. Det är en nackdel nu men en fördel på sommaren då det är skönt och håller knotten borta. Blåsten beror antagligen på att gården ligger i det område som räknas till Ätrans dalgång. Det märkte jag inte minst när jag idag red utmed ån. Det blåste rejält men det är så vacker natur att jag inte kunde låta bli. När jag kommit en bra bit fick jag en plöjd åker mellan mig och Ätran. Eftersom jag tänker mycket när jag är ute och rider så skenade tankarna iväg till alla människor som bott här förr. Å då menar jag verkligen förr. Då börjar jag alltid fantisera om att hitta fynd i jorden nu när den har vänts upp och ner. Och vips så låg den där mitt framför ögonen på mig. Ett redskap i flinta.


Är man uppvuxen på en ö i Bohuslän som jag är så tror man lätt att flinta finns naturligt över allt. Men så är det inte. Här finns det inte naturligt utan hittar man det här så vet man att det är en lämning efter någon. Denna är ca 5cm lång och kanske en pilspets? Så det är ju bara till att inse ens egen litenhet i sammanhanget. Här har bott folk i flera tusen år, vad kommer finnas kvar av min bråte för kommande generationer att gräva fram en dag. Troligen inte mycket. Men nu ska jag ut och snickra igen. Jag vill ju i alla fall ha det snyggt omkring mig så länge JAG lever.

Ha en riktigt skön helg.
Kram Gittan

fredag 9 mars 2012

Efterlysning - ett "riktigt" fadderbarn!

Jag har en längre tid funderat på att hjälpa någon som verkligen behöver det. Ni vet hur man ser gråtande afrikanska barn på tv och får dåligt samvete över att man inte hjälper till, att man inte skänker något. Det spelar ju nästan ingen roll hur lite pengar man tjänar här i Sverige så har flertalet av oss råd att skänka en hundring eller två i månaden. Men jag känner inte för att skänka bort hälften av dom pengarna till någon organisation som står emellan. Jag vill att mina pengar ska gå rätt och slätt till en familj. Någon som behöver lite stöd för att barnen ska ha råd att gå i skola, för att dom ska ha råd att köpa något djur för att tex få ägg eller mjölk. Jag tror att dom flesta av er som läser detta förstår vad jag menar. Jag vill hjälpa för att jag kan, för att det finns människor som verkligen behöver hjälp och jag vill hjälpa av den enkla anledningen att det skulle kännas väldigt bra!

Bilden är hämtad från ActionAids sida

Men det är nu som jag behöver Er hjälp. Jag vill nämligen ha hjälp att finna denna familj. Jag vill att mina pengar ska gå rätt in på deras konto. Jag vill kunna skicka saker till dom (ok, nu snackar vi inte hus, bil och häst precis) och jag vill kunna brevväxla med dom på engelska. Känner ni någon som har besökt ett land och där knutit bra kontakter. Jag vill verkligen att pengarna ska hamna rätt och jag vill veta vem jag hjälper. Låter det orimligt? Hmmm.... borde inte vara det. Skicka gärna ett mail till mig om ni har någon idé.

birgittaryberg@hotmail.com
Kram Gittan

tisdag 6 mars 2012

Nu går manuset till förlagen.

Ja vänner, jag har gjort det. Det som jag ofta talat om. Nämligen att jag vill skriva en barnbok eller arbeta som illustratör. Boken har jag hållit på med länge. Det är en kort men gullig barnbok om en farbror som jobbar i en blomsteraffär och som en dag får ett annorlunda frö. Nu när jag har fått hjälp att korrekturläsa texten, har jag satt samman den med en bild på hur jag tänker mig att huvudrollsinnehavaren ska se ut. Men jag passade även på att lägga med ett papper fullt med olika tavlor jag har målat i hopp om att någon ska nappa och vilja anlita mig när det gäller att illustrera andras böcker.



Nu är det gjort och allt ihop ligger på lådan. Har man väl fått en idé så ska man försöka genomföra den. Är det nu så att inget förlag nappar så har jag i alla fall försökt. Å man kan ju alltid försöka igen. Men prövar man inte så får man ju aldrig veta och får leva med den ovissheten. Så nu ska jag sova med mina tummar hållna, för på dagen behöver jag dom till annat.

Kram Gittan

måndag 5 mars 2012

Man är inte ensam på landet!

Det verkar finnas en ganska utbredd uppfattning om att människor på landet är mer ensamma, eftersom dom bor så långt ifrån varandra, än vad folk är i en stad eller ett större samhälle. Men jag måste säga att jag aldrig har känt det så. Nu är det snart tre år sedan jag flyttade hit och jag verkligen stortrivs. Människorna här omkring är helt fantastiska. Det kan låta som en överdrift men det är det verkligen inte. Som exempel kan jag berätta vad som väntade mig när jag kom hem från jobbet en vanlig måndag. Jag möttes av detta på trappen.






Bara känslan av att någon har ställt av något till MIG ger en sån härlig känsla i kroppen. Men vad kan det vara? Fiskrens? Nej, det luktade inte illa. En huggorm? Nej dom är inte ute ännu. Det har faktiskt hänt att en kompis la en huggorm i en skokartong till mig på trappan så helt säker kan man ju inte vara... Det som mötte mig när jag öppnade locket gjorde mig ännu varmare i kroppen. Vilket kort!


Å vilka grejer som låg i korgen sen då. Det var min underbara kompis som hade varit runt på loppisar och tänkt på mig och samlat ihop allt i denna väska. Såååå glad jag blev.




Underst i brevet hade hon skrivit under Tusen kramar för att Du är Du. Jag säger verkligen det samma. Tack snälla, underbara Maritta för att Du är Du!


Efter detta glädjerus begav jag mig upp till grannen och blev där bjuden på en riktigt god soppa. Sen cyklade vi en runda och tittade på hus som det hade varit kul att få sätta händerna i. Det finns många hus som behöver räddas. Som ni förstår så kan man inte annat än älska livet här!

Välkomna hit om ni vill bo på ett härligt ställe för gården en bit bort är till salu.....

Kram Den inte lika heliga.... Gittan

söndag 4 mars 2012

Gårdagens loppisfynd

Som jag skrev igår skulle jag ägna en del av gårdagen till att åka på loppisar och antikaffärer. Sagt och gjort. Det blev några stopp, en del trevliga inköp, men inte riktigt den där känslan av att Wow vilket fynd! Men jag fick med mig en söt taklampa och två dörrhandtag till mina pardörrar. Totalt 140kr. Det ser jag som ett riktigt bra pris.



Sen blev det lite härligt glas också. Några flaskor till saft eller mitt maskrosvin kanske samt en stor Bally Mason glasburk men med härlig ljusblå färg, riktigt stora luftbubblor i och ett gott slitet lock. 20kr.


Det fick även slinka med en lite burk full med godisformar och en hälsning skrivet på ett papper från tandläkarförbundet. Dom var säkert för godistillverkning så dom fick mer att göra.



Sist men inte minst fick jag med mig en stor gjutjärnsklocka som jag inte riktigt vet vad det är. Buden har varit många. En köksklocka för att ringa på folk när maten var klar har varit ett förslag. Det finns inget sätt att fästa den på en vägg eller så. Den ska helt enkelt stå. Vidare så undrar jag om den har blivit målad på senare tid eller om den alltid varit vit. Är det någon som vet vad detta är så hör gärna av er. 



Nu ska jag ut med hammare och spik till stallet igen. Det verkar bli ytterligare en fin dag.

Kram Gittan

lördag 3 mars 2012

Yihaaa

Passande nu när vårkänslor bubblar i kroppen är dessa färgglada "gladtavlor". Det här är den tavlan som jag berättade om här om dagen som jag målade parallellt med Morganhäst tavlan. Nu har den  blivit färdig. Jag är glad så länge den vakna delen av dygnet har en del mörka timmar så man med gott samvete kan sitta inne och måla. Sen när värmen och ljuset kommer får jag alltid dåligt samvete så fort jag går in. Men nu rullar beställningarna in och det gör mig väldigt varm om hjärtat att så många av er tycker om dessa tavlor.



Men denna tavlan är än så länge utan ägare. Alltid spännande att se vems väggar ens tavlor ska pryda.

Idag vänner ska jag på loppis... Hoppas få med några härliga fynd hem.

Njut nu av helgen alla ni där ute och tack än en gång för att ni följer mina projekt. 
Hoppas jag lyckas inspirera er lite med alla mina olika projekt.

Kram Gittan

fredag 2 mars 2012

En rosa humla....

Idag är det ytterligare en helt underbar vårdag. Även om det var minusgrader när hästarna skulle morgonfodras så var solen på väg upp och himlen var härligt blå. Det är nu som energin verkligen strömmar ut i varenda del av kroppen. Man blir glad, vill en massa och njuter stort av att vara ute med hästarna i skogen.
Igår blev Cesar nyskodd så idag väntar en härlig runda på soldränkta skogsvägar. Det luriga är källossningarna  som gör att hoven plötsligt sjunker genom på dom mest otippade ställen. Men inne i skogen är det fantastiskt att vara. Den mjuka mossan under granarna är som att rida i en trollskog. Alla borde få uppleva detta någon gång. Även om man inte älskar hästar så är det en fantastisk upplevelse.


Här om dagen kom det en underbar humla flygande till mig från Hönö. Den är helt ljuvlig i färgerna och passar så bra ihop med alla rosa blommor som jag har i mitt kök. Sådana presenter uppskattas mycket!

Njut av dagen vänner för nästa vecka blir det åter regn och snö. Men det är då det.

Kram Gittan