Man är inte ensam på landet!

Det verkar finnas en ganska utbredd uppfattning om att människor på landet är mer ensamma, eftersom dom bor så långt ifrån varandra, än vad folk är i en stad eller ett större samhälle. Men jag måste säga att jag aldrig har känt det så. Nu är det snart tre år sedan jag flyttade hit och jag verkligen stortrivs. Människorna här omkring är helt fantastiska. Det kan låta som en överdrift men det är det verkligen inte. Som exempel kan jag berätta vad som väntade mig när jag kom hem från jobbet en vanlig måndag. Jag möttes av detta på trappen.






Bara känslan av att någon har ställt av något till MIG ger en sån härlig känsla i kroppen. Men vad kan det vara? Fiskrens? Nej, det luktade inte illa. En huggorm? Nej dom är inte ute ännu. Det har faktiskt hänt att en kompis la en huggorm i en skokartong till mig på trappan så helt säker kan man ju inte vara... Det som mötte mig när jag öppnade locket gjorde mig ännu varmare i kroppen. Vilket kort!

Å vilka grejer som låg i korgen sen då. Det var min underbara kompis som hade varit runt på loppisar och tänkt på mig och samlat ihop allt i denna väska. Såååå glad jag blev.

Underst i brevet hade hon skrivit under Tusen kramar för att Du är Du. Jag säger verkligen det samma. Tack snälla, underbara Maritta för att Du är Du!

Efter detta glädjerus begav jag mig upp till grannen och blev där bjuden på en riktigt god soppa. Sen cyklade vi en runda och tittade på hus som det hade varit kul att få sätta händerna i. Det finns många hus som behöver räddas. Som ni förstår så kan man inte annat än älska livet här!

Välkomna hit om ni vill bo på ett härligt ställe för gården en bit bort är till salu.....

Kram Den inte lika heliga.... Gittan