Så var man då i mål. I mål efter Lidingöloppet, i mål efter alla fyra grenarna, och tjejklassikern är genomförd. Dags att summera det hela. Jag är verkligen en helt vanlig tjej, inte alls särskilt tränad men med någon form av grundkondition i kroppen. Jag tänkte ge er min syn på alla loppen. Jag valde att göra det hela i den ordning som bilderna ovan visar.
Vasaloppet var den första och för mig den största utmaningen. Jag har inte åkte längdskidor särskilt mycket. Jag har tränat på golfbanan, åkt några vändor i Ätrans konstskidspår samt varit på en och annan sidsemester. Men att delta i vasaloppet var något annat. Jag var sent anmäld och hamnade i ett led långt bak.Det visade sig att det inte fanns några spår utan man tog sig runt i en sörja. Tilläggas bör att det under loppet blev plusgrader och regn. Loppet bestod av tre rediga vurpor varav den första kom redan i första uppförsbacken. Den sista kom med endast tre km kvar och var stoooor. Inga spår i backarna och folk som låg i drivor. Hur svårt kan det vara tänkte jag och körde störtlopp. Vilket resulterade i en ordentlig vurpa. Men i mål kom jag! Härligt!!!
Vätternrundan var nummer två i utmaning. Redan året innan hade jag cyklat och visste vad det gick ut på. Detta året låg jag på rulle, med min införskaffade Biltemacykel, efter ett gäng tävlingscyklister och höll deras fart dom första 3 milen till första depån. Resten flöt också på fint och jag blev en timme snabbare än året innan. Med en härlig kick i kroppen gick jag i mål MYCKET nöjd. Det är intressant hur hornen växer ut när man står där på start.
Vansbrosimmet var tävling nummer tre. Simma har jag alltid älskat att göra. Jag köpte en våtdräkt på Jula som passande nog hette Säl. Låg och tränade en hel del i sjöarna här omkring. Detta var en av de mest intressanta starterna av alla lopp. Vi stod en stor flock på stranden och när snöret trycktes ner i vattnet sprang flocken sälar ut och slängde sig på varandra och började veva med armarna. Jag tyckte inte om detta utan simmade på som en lite blå för att komma ifrån. Jag kom snabbt iväg och lyckades hålla min plats i mål. Att ta några tag ryggsim och se ån bakom mig full med guppande gula badmössor var en kick som gjorde att jag aldrig simmat så fort i hela mitt liv. Wow vilken känsla att dunka handen mot plattan vid målgången.
Lidingöloppet som gick i helgen var så tävling nummer fyra och den sista. Jag blev som vanligt otroligt taggad när jag står på start och bestämde mig självklart för att göra en insats värd att stå för samtidigt som jag inte ville ta helt slut och bli tvingad att gå i mål eller värst av allt skada mig riktigt. Så beslut fattades att gå i alla stora backar. Man har ju hört och Abborrbacken och såg fram emot denna med respekt. Å ja Lidingöloppet var kuperat! Men jag kom i mål med känslan av att verkligen ha sprungit och känslan på upploppet var härligt. Där satt den, klassikern!
Så nu är det bara att anmäla sig på En svensk klassikers hemsida och beställa sitt diplom. Det är kul att ha gjort det. Jag vill inte ha det ogjort. Men jag tror inte jag tänker göra om det. För er som funderar på att göra det så kör på. Man behöver verkligen inte vara vältränad. Tjejklassikern är inte någon större utmaning. Men det är skönt att veta att kroppen hänger med. Och helt otränad skulle jag inte vilja vara med. I både Vasaloppet och Lidingöloppet har ambulansen plockat upp någon tjej när man tagit sig förbi. Så normaltränad klarar du det fint och med en stor skopa envet! Men som sagt, en upplevelse för livet. Och med en skön känsla - Jag gjorde det!!!
Kram Gittan
