I fäders spår....

Vaknade upp till en kall och mörk morgon. Men snart letade sig solen upp över grantopparna och det visade sig bli en helt underbar morgon. Jag snörade på mig pjäxorna vid 9 tiden  och gav mig ut med mina längdskidor i ett härligt solsken och med -7 grader.
En stor eloge till dom som håller spåret öppet på golfbanan men idag var inte spåren roliga. Det borde varit ett underbart glid då det både har regnat, varit solsken och frusit på det. Men jag upplevde det som riktigt svårt. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare. Dom nya skidorna som införskaffades i höstas är helt underbara. Men jag har inte lärt mig att valla dom ännu. Dom isiga spåren sliter bort vallan direkt. Så idag blev verkligen en speciell upplevelse. Dom partier där solen hade nått med sina strålar var lätta att åkta. Greppet däremot var dåligt så det gällde att springa uppför och verkligen använda armarna. Men så kom man in i skuggan och där kunde det plötsligt bara nypa till. Det är så pannan vill rakt ner i snön framför en. Som en betongkeps. Älg och rådjursskit gör också att det blir lite motstånd, å det kan jag inte skylla vallningen på. Så jag åkte två varv vilket är samma som 6 km. Kunde i alla fall njuta av en helt underbar morgon. Men nu är det endast 27 dagar till man ska färdas i fäders spå... eller rättare sagt i mödrars spår.... Alltså 27 dagar till Tjejvasan. Jag är inte säker på hur jag ska klä mig ännu. Tycker att händerna är svårast om det blir för kallt. Men det ska bli en kul utmaning.
Min målsättning? Hmm åkerkommer med den lite närmare. Först av allt gäller det att få ordning på vallningen och att köra lite mer stakpass. Som tur är har jag blivit lovad en kurs i vallning i veckan. Hoppas innerligt att SMHI har fel i deras 10 dygns prognos. Jag vill inte ha regn. Men om 28 dar vill jag ha vår med vitsippor och allt!!!

Gittan

Vi var många som njöt av det fina vädret idag.