Hur kan det bli så...

Jag förstår inte hur det kan bli så här. Jag är totalt fascinerad och superintresserad av gamla hus. Hur hamnade jag egentligen där? Hur kom jag in på det spåret? Jag vet faktiskt inte. Jag har alltid tyckt om gamla grejer. Minns när jag var hos min mormor, hon hade många gamla fina saker och böcker om antikviteter. Troligen började det hela där. Men hon bodde i lägenhet, långt ifrån gamla ödehus. Inte heller huset jag växt upp i var gammalt, så som jag tänker gammalt, med veranda och snickarglädje. Dessa hus fanns självklart ute på öarna likväl som på landet. Men jag minns inte att jag var så intresserad av dessa då även om jag alltid tyckt dom varit vackra.
(Bilderna hittade jag på nätet när jag googlade Kråkslott. Tänk vilken dröm att få renovera ett!)

 Men nu känns intresset som något jag vill lägga allt mer tid på. Jag märker att det är väldigt ledsamt att gå och städa på Björneslätt nu inför försäljningen. Golven uppe luktar nysåpade, pappas arbetskläder och verktyg är ihop plockade. Ett långsamt farväl tas av detta ställe som skänkt mig så mycket glädje, inspiration, kunskap, kontakter och tillfredsställelse. Det har verkligen varit ett underbart projekt och det är en glädje att det ska leva vidare. Men jag vill mer. Jag känner det. Det är en fantastisk känsla av att rädda ett hus som någon en gång i tiden lagt sin själ i att bygga men som sen långsamt fått förfalla. Att få ta till vara, tänka nytt, välja färger och tapeter. Att se stället lyfta sig är en fröjd för mig.

Igår fick jag glädjen att vara inne i ett helt fantastiskt gammalt och häftigt hus. Bara att få gå runt och titta på lösningar, gamla trappräcken, dörrar, lister, fönster, planlösningar, färger, kakelugnar. Ja allt sånt fyller mig med än mer inspiration. Jag är så tacksam för Er som släpper in mig i sina härliga hem och låter mig få ta del av dessa kulturminnen. Tack snälla!

Jag får passa på att be om ursäkt då jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på senaste tiden. Fortfarande har vi inget internet på Strömsåsen och jag längtar verkligen till fiber dras in. Mycket energi läggs på Björneslätt och många tårar har fällts när jag plockat i grejerna. Men nu är det inte länge kvar tills nya ägarna tar över. Det ska bli spännande att se vilken väg i livet jag ska ta sen.....

Tack vänner för att ni troget stannar kvar fast jag uppdaterat så dåligt. Ha en skön (men blåsig och kall) kväll!

Kram Gittan