måndag 4 juli 2011

Precis som i gamla dagar.

Igår var jag och hälsade på Cesar. Min gamla trotjänare som man ju brukar säga och i det här fallet stämmer det mer än väl. Jag fick Cesar på inridning när han var tre år. En helt underbar häst som är korsning Nordsvensk New Forest. Mamman var ett fint NS diplomsto och pappan var den godkände NF hingsten Fredrikbergs Ali. Cesar som ju är en maxad d-ponny lämnades tillbaka till ägaren efter inridningen men han saknades stort. Så till min stora glädje fick jag honom i kombinerad 18års present och studentpresent då jag äntligen hade tagit mig i kragen och fått upp betygen till 4 i snitt.

 Cesar på kvalitetstävlan i Borås som 4-åring.
 Jag och  Cesar på ridbanan på Hönö.

Cesar var sen med mig när jag flyttade hemifrån, när jag flyttade för att studera, ja han var alltid med. Men så när han var 14 år och jag tävlade körning för fullt bestämde jag mig för att ge honom ett bättre liv hos någon annan då han mest gick i hagen. Han hamnade hos en helt underbar familj i Stenungsund som har behållt honom sedan dess. Jag grät floder när jag lämnade honom och har inte besökt honom sen dess. Men igår var det så dags. 6 år senare. Och jag grät floder igen. Inte för att han hade det dåligt. Tvärt om, han måtte otroligt bra och var verkligen jättefin! Men Cesar är ändå Cesar, min första och bästa häst!



Inte kan man ana att denna kille är 20 år!

Kram Gittan

1 kommentar:

  1. Vilket härligt återseende! De hästar jag haft har jag inte kunna göra mig av med trots att de de sista åren gick mest i hagen. Blödig man är!
    Kram Barbro

    SvaraRadera