Lösdriften

I helgen föll en stor sten från hjärtat. Vi hade haft turen att få låna en minigrävare och nu äntligen blev Lusens lösdrift tömt. Skönt att kunna passa på nu när hon fortfarande är hos hingsten inväntande dygn 18 och ultraljud. Det är så roligt att gräva med grävmaskin och grunderna lärde jag mig när jag var runt 15 och bodde en sommar i Förlanda. Att gräva går bra men att sen snygga till efter sig är desto svårare.

Tidigare ägare till gården har låtit dyngan gå för högt upp på väggarna så den liggande balken (kallas det syll även här?) är helt rutten, nästan borta. Så beslut fattades att den måste bytas. Och ska den bytas måste klädselbrädorna bytas . Så är det alltid. Ett jobb blir gjort men genererar alltid minst tre.

Samtidigt som detta görs tas dom sista 5 cm på lösdriften hem. Ena hörnet ska lite mer åt stalldelen. Sen är hela det bygget i vatten! Det kunde man inte tro för ett par år sedan.....

När vi väl slitit hårt både lördag och söndag bestämde vi oss för att slappa med en bio. Vi viste att två stycken filmer skulle visas på bio Capitol i Varberg vid 18.30. Två inuter i halv flåsade vi in på biografen och han inte riktigt välja film. Det stod mellan någon som hette typ Apornas planet eller Jag saknar dig! Det fick bli den sistnämda och det visade sig att det var en sann berättelse om ett tvillingpar som plötsligt en dag på väg till skolan sprang över vägen utan att se sig för och den ena blev påkörd av deras kompis och dog. Sen handlade resten av filmen om den kvarvarande tvillingens sätt att försöka leva vidare. Jag grät floder i över en timma (hela salongen verkligen grät) och kom ut betydligt mer sliten än när jag gick in. Men den var bra! Nästa gång ska jag se en komedi....

Nu bär det iväg till jobbet. Ha en bra måndag vänner!

Kram Gittan