Jag har tillbringat många timmar på föreläsningar, i diskussioner, läsande i böcker, funderande å planerande kring ämnet autism och Aspergers syndrom. Försökt att förstå svårigheterna och gudagåvorna kring dessa barn med något av dessa diagnoser. Att det finns svårigheter vet säkert dom flesta av er, men där finns även ofta stora gåvor. Många av dom som vunnit 10.000kr frågan på TV har mycket troligt någon av dessa diagnoser. Att ha ett specialintresse som upptar nästan all deras tid är inte ovanligt. Det kan vara allt ifrån dinosaurier, Elvis, busstidtabeller till snören eller bollar. Kanske är det många av er som framför er får en bild i huvudet av en människa som viftar med händerna på ett avvikande sätt, som inte vill ha ögonkontakt och oftast inte kan prata. Jag tror att detta för många är bilden av en autistisk person. Det som är den stora utmaningen är att försöka se bakom dessa beteenden. Att försöka hitta meningsfulla utvecklande utmaningar som för utvecklingen framåt. Jag har tillbringat många timmar med detta, tro mig! Men så fick jag här om dagen ett klipp på facebook som gör att tankarna helt snurrar i huvudet. Ni måste se det för att förstå. En tjej "fången" i sin autistiska kropp om man nu får kalla det för det. Tankar väcks som är hon unik eller är detta vanligt om man bara hittar rätt kanal för dessa människor att uttrycka sin vilja och sina känslor. Titta och förundras!
Det intressanta är att hon trotts upptäckten av att kunna uttrycka sig via datorn i stort sätt måste tvingas att fortsätta med det. Jag undrar om detta är en stor del av handikappet, att drivkraften och förmågan att själv ta sig till steg 2 inte finns. Att stöd och påtryckningar måste komma från omgivningen för att en positiv utveckling ska ske. Så även ni som inte är fullt så intresserade av detta ämne som jag är ber jag ändå ta er tid och se klippet om denna tjejen och besök hennes hemsida. Det väcker onekligen tankar!
Tack för att ni tog er tid!
Förhoppningsvis får detta inslaget många att förstå att vi alla är mer lika än vi först tror.....
Kram Gittan
Wow säger jag bara! Vilken otrolig tjej! Blev helt tagen! Och vilket genombrott för sjukdomen, att få veta hur hon känner. Nu är det ju inte säkert att det är lika för alla, att alla med autism har samma möjligheter att lära sig komunisera på detta sätt men detta ger ju helt nya förutsättningar!
SvaraRaderaKram Elaine