Tack för allt älskade pappa. Gud vad jag saknar dig!!!

Som ni alla säkert har märkt så har jag varit väldigt dålig på att blogga på sista tiden. Ibland sker saker som får resten av världen att stå still. Så har mitt och min familjs liv varit nu. Men i måndags var det så över. Min älskade pappa åkte inte bara på galopperande cancer utan snarare skenande. Först anade man att det bara var en tumör i armhålan men det visade sig att hela kroppen var full. Cellgifter var ingen idé utan det hela gick ut på att ställa in smärtlindring och planera den sista tiden. För bara några veckor sedan var han ute och fiskade hummer och i måndags dog han. Han fick dö hemma vilket var något som vi alla ville och som jag är så otroligt glad att han fick. Jag kan inte annat än beundra honom in i sista stund. Precis som mamma sa till honom - Du är vår hjälte! bara dagen innan han gick bort. Min mamma är den underbaraste människa man kan tänka sig och hon älskade verkligen honom tills döden skiljde dom åt! Det är inte många som kan skryta med det i dagens samhälle men mina föräldrar kan.

Men det gör så ont i bröstet. Det var pappa och jag som först köpte Björneslätt för att göra den till en kursgård. Vi hade så roligt ihop och han har lärt mig så mycket. Jag är så otroligt tacksam för allt, för allt han gjort, för all kärlek han gett oss och för allt vi har upplevt. När jag först fick beskedet om hans obotliga cancer kände jag att jag ville sälja gården. Att det var alldeles för mycket minnen här. Men snart förstod jag att med tiden kommer jag ha detta ställe som ett minne. Ett minne över all kärlek han lagt när han har hjälpt mig, alla samtal vi haft medans vi grejat och planerat. En dag kommer jag med all sannolikhet minnas allt och glädjas över det som varit. Men just nu känns det bara ofattbart och så sorgligt.

Som ni förstår så har han ställt upp på alla vansinniga projekt vi haft här. Allt från att rädda en halvrasad lada till att fixa iordning vedspis och kamin till att helt riva ut och göra om varenda rum.

 Men det var på havet han verkligen hörde hemma. Seglande på dom sju haven. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han nu seglar på ett oändligt stort och vackert hav. Älskar dig så pappa!

Kram Birgitta