Nu blommar det

Fortfarande finns lite rester av snö kvar i landen där snön från taket har landat. Intill i vintersolen blommar julrosen. Det är ju helt underbart att ha blommande växter även på vintern. Att julrosen blommar nu är ju helt rätt men det har börjat grönska på andra ställen i landet. Här är mina liljor som har satt fart. Hur ska detta sluta? Men visst känns det som vår många gånger. Flera plusgrader och sol och hästarna är pigga och glada. Inte konstigt att det blir lite fel.

Nu har jag lite nya spännande planer på gång gällande gården. Berättar för er så fort planerna ska sättas i verket. Tror många av er komma har glädje av detta projekt. Alltid roligt att planera. Ha en fortsatt bra helg.

Kram Gittan

Konsten att leva

Senaste skapelsen föreställer just detta, en ängel som flyger och har en drake och en jojo. Folk undrar var jag får ideerna ifrån och har har ärligt talat ingen aning. Dom bara poppar upp och jag gillar det. Jag har en ny stor tavla på gång i huvudet och jag får se när jag får tid att sätta mig och få ner den på papper.

I julklapp fick jag en bok som heter Konsten att leva, även om man denna vintern snarare skulle behöva en bok som heter Konsten att överleva stormar och ösregn. Men det är en mysig bok med citat och berättelser. Jag kan inte låta bli att citera en som heter Den goda gärningarnas cirkel - gåva och gengåva, för den är ju bara så bra. Många av er har säkert hört historien tidigare, om inte håll till godo.

" Det här hände för flera decennier sedan i Skottland. "Hjälp! Hjälp! Finns det någon som kan hjälpa mig!" Skriken på hjälp kom från ett närliggande träsk. En fattig skotsk bonde hörde ropen och sprang ut på det farliga området för att hjälpa till. Där ute hittade han en pojke som höll på att sjunka i den tjocka, svarta dyngan. Det var nästan för sent att rädda barnet, men med bondens hjälp kunde han räddas.

     Nästa dag knackade det på bondens dörr. När bonden öppnade dörren stod det en förnäm herre där utanför - kanske en kunglig person - som hade anlänt i en ståtlig vagn. Den fattige bonden blev en smula perplex och undrade varför någon som så uppenbart var en ståndsperson hade kommit för att hälsa på honom. Hans undran skulle snart få ett svar.

     "Ni räddade min son igår, och nu har jag kommit hit för att ge er en belöning", sa den förnäme herrn. Bonden ville emellertid inte ta emot de pengar som erbjöds honom. Den förmögne mannen som absolut på något sätt ville visa sin tacksamhet mot bonden för hans heroiska insats, titta in i det anspråkslösa hemmet och fick syn på en ung pojke. "Eftersom ni hjälpte min son, vill jag hjälpa er", sa han. "Om ni tillåter att jag tar ert barn med mig, ska jag ordna så att han får den bästa utbildning som står att få i det här landet". Bonden log och tog emot erbjudandet.

     Det generösa löftet hölls och den skotske bondens son utexaminerades på småningom som läkare från St. Mary´s Hospital Medical School i London. Tack vare den hjälp till utbildning som han fått av den förmögne mannen kunde den fattige bondens son i sin tur ge världen en gåva: han upptäckte penicillinet. Hans namn var Alexander Fleming. Han adlades sedermera och kunde sätta ett "Sir" före sitt namn.

     Adelsmannens son skulle komma att sväva i livsfara en andra gång. I vuxen ålder låg han för döden i lunginflammation. Ironiskt nog var det den här gången den fattige bondens son som räddade honom genom att penicillin förskrevs. Adelsmannen Lord Randolph Churchill hade sörjt för att Sir Alexander Fleming fick en utbildning, och denna utbildning hade räddat livet på hans son Winston Churchill."

Visst är den historian helt underbar! Läste en dag en bok som hette Slumpen är ingen tillfällighet.

Idet här fallet kan man verkligen undra....

Kram Gittan



Det måste vara månens fel. Jag vänder och vrir mig i timmar. Ni har säkert märkt av fullmånen som har varit. Det är hopplöst att sova gott även om det är mulet. Dessa nätter tar många tankar och ideer form. Ni som har följt mig från det att pappa och jag köpte gården vet att tanken var att ha Björneslätt som kursgård. Jag har så svårt att släppa den tanken och jag har en kär vän som nu sparkar mig kraftigt åt det hållet igen. Vill jag, vågar jag å ja självklart säger en del av mig. Men var ska folket bo så det blir mysigt? Jag har två sovrum på övervåningen och ett nere. Eller ska jag bygga en stuga? Eller ska jag inreda uthuset? Rännet, det kanske är rännet som ska bli samlingssal och sovplatser. Hmmm kanske ska jag återgå till min ursprungliga idé och göra ett sovloft på hela tredje vind i huset?

Jag borde nog vänta med dom projekten tänker jag tills resten av projekten här är avslutade. Alla ni som varit här vet att det finns massor kvar att göra här på gården. Men en del av hjärnan vill inte lyssna på detta. Den spinner vidare. Ska jag göra ett spa i uthuset med ateljé på övervåningen, eller kanske bygga över paddocken så jag får ett ridhus, eller gräva ut under hela huset så jag får en källare, eller varför inte gräva en hemlig gång över till uthuset.... Ni förstår själva. Tankarna är inte realistiska så när jag väl lyckats somna och vakna igen, gjort vad jag skulle på jobbet, så var det bara att dra på sig träningskläderna och dra en runda på skogsvägarna för att släppa dessa tankar. Vad händer då? Jo jag får lust att köpa ett hus till! Snart kommer dom nog med vita rockar och knyter ihop ärmarna på min rygg, det kommer bli svårt att blogga då inser jag. Ta dig samman kvinna och avsluta något projekt för en gång skull, säger jag till mig själv. Jag är hopplös!

P.s Bilden föreställer crab nebulosan och är taget med Hubble teleskopet.

Gillar ni astronomi så kolla deras galleri. Otroligt vackra bilder. Klicka här för att komma dit!

Kram Gittan

Jag å Zlatan

Jobbet är nu i full gång och sakta försöker man ställa tillbaka dygnet. Allting här hemma känns som om det går på halvfart. Skulle varit iväg och löshoppat unghästarna idag men allt för taskigt väglag gjorde att jag inte ville chansa. Siktar på att ta mig till ridhuset med Japp imorgon istället.

Undertiden varvar jag med att skrapa verandadörrarna och läsa Marknadsföring. En härlig kombination. Det man läser kan man fundera på medans man skrapar. Om man inte väljer att lyssna på Zlatans bok under tiden. Den mina vänner är riktigt bra, även om man inte avgudar fotboll! Men trots Zlatans sällskap så börjar jag ärligt talat bli väldigt trött på att ha köket som byggarbetsplats.

Kram Gittan

Synlig bjälke i nock.

Nu är den på plats den synliga "fuskbjälken" i grovingången. Precis som i köket så kände jag att det behövde finnas en grov bjälke för att få till rätt känsla. Jag hämtade en bjälke ifrån ladan. Sen gick jag loss på den med rasp, sandpapper och kniv. Skar och slipade men var noga med att hela tiden få det att se ut som ett naturligt slitage och så att smutsen försvann.

Sen oljade jag in den med kokt linolja. Det gäller att inte få för mycket olja kvar för då blir bjälken klibbig. Svampa eller pensla på och kolla sen efter någon timme om det finns för mycket ojla kvar. Torka då av det. Glöm inte att redskapen du använt till linolja kan självantända så släng ut allt!

Efter det borrades det hål mitt på stocken där elen ska komma ut och där kristallkronan ska hänga. Sen satte vi den på plats och skruvade dit den med rejäla skruv. Detta är inte något monteringsjobb som man ska ge sig på på egen hand. Så tungt att hålla den ovanför huvudena. Men två personer klarar det. Resultatet blev bra och känslan rätt.

Vill man istället sätta fuskbjälk på ett platt tak så är ju mitt tips att man klyver bjälkarna. Men här ville jag ha effekten av en rejäl likadan bjälke som jag har i köket.

Hoppas ni blev inspirerade och vågar slänga upp lite bjälkar här och där. Lycka till!

Kram Gittan

Mr Japp - vilken ponny!

I Sverige anses det ofta fult att skryta men jag kan inte låta bli. Min uppfödning och nu 5-åriga ridponny Mr Japp är en stjärna, så är det bara. Som jag berättat tidigare så har varit i riksfinal både som tre och fyra åring. Förra året blev han där 5:e bästa hopponny i Sverige. Efter det tog energin slut. Vi trodde att han gått för hårt inför finalen och gav honom en välbehövlig vila. Men när han sen skulle igång var det som om han hade handbromsen dragen hela tiden. Han var lika snäll och mysig men explosiviteten och suget på hinder fanns där inte. Men så för ett par veckor sedan tryckte jag i honom en rejäl dos avmaskningsmedel och bytte grovfoder. Han fick stå någon vecka och sen vände det! Handbromsen är släppt, suget finns där och han är åter den stjärna han tidigare varit. Visst saknas det kondition och hans päls är som på en mammut, men han är som en tiger i alla fall.

Jag har just kommit hem ifrån Maa där Emelie red honom. Han skötte sig exemplariskt och fick till ett såndant språng som ger en gåshud på armarna. Om ni bara hade sett. Herre gud vilken kapacitet det finns i den gossen. Det här är verkligen en ponny som kan gå långt. Hittar jag inget bra hem till honom nu kommer han vidareutbildas till Championatet. Men vet ni någon som söker en ponny för framtiden så finns han här och han är något av det snällaste och charmigaste som finns.

Nu har jag skrutit färdigt för idag. Tusen tack Emelie för hjälpen!

Kram Gittan och Japp

Kristallkronan är färdig.

Äntligen är prismorna ditsatta, ny el dragen och och allt putsat å klart. För första gången har jag renoverat en kristallkrona och den blev faktiskt riktigt fin. Ska bli så kul den dagen grovingången är klar så jag kan hänga upp den.

Vissa saker blir man riktigt nöjd med. Hoppas ni med hjälp av mina bilder och inlägg vågar er på en renovering. Det är väl värt ett försök.

Kram Gittan

Bytt spröjs i gamla verandadörrar.

Inte långt ifrån mitt ligger ett gammalt snickeri. Å nu snackar vi gammalt. Helt underbart är det. Kommer man innanför dörrarna är det som att kliva in i en annan tid. Där är remdrift på sågar, stor bäck som rinner under huset och hyvlar för gamla lister. Alltså ett Mecka för en som har förkärlek till gamla fönster och spröjs. Jag känner inte till så mycket om själva firman men farbrorn som har snickeriet har helt klart gått i pension men går var dag det inte är för kallt till arbetet som han verkligen ser ut att älska. Han tillverkar nu helt nya uppsättningar av dörrar och fönster till glasverandor. Treglas om man så vill. Å med spröjs i dom mest vackra mönster.

När jag flyttade till Björneslätt fann jag i uthuset ett par gamla pardörrar med trasiga spröjs. Dom var ovanligt låga och smala. När jag började studera gamla fotografier över gården visade det sig att dom inte bara suttit som dörrar på glasverandan utan även på huset som tidigare låg här. Riktigt gamla dörrar alltså. Jag bestämde mig för att ge dom en chans och åkte till snickeriet som jag beskrev ovan och lämnade in dom.

Farbrorn gjorde ett otroligt jobb. Han tog bort alla gamla pluggar (dörrana på den tiden var ju endast ihopsatta med träplugg) och tog isär hela dörren. Han satte dit nya spröjs, pluggar och kilar som gör att dörren nu är hel, fin och stadig. Jag är så nöjd! Vilken tur att detta ställe finns och jag hoppas att han kommer hålla på länge till för jag har ett gamlat fönster till verandan som jag vill ha lagat.

Dessa gamla dörrar ska nu bli garderobsdörrar i grovingången. Vilken lycka!

Kram Gittan

Snygg fönsterbräda. Grovingången del 7

Grovingången är verkligen ett av dom långsamt framskridande projekten. Men nu är äntligen fönstren  färdiga. Foder, spackel och färg är på plats. Till det smala fönstret ner mot gården ville jag ha en fast fönsterbräda med snygg form. Vi letade upp en riktigt fin hyvlad bräda och sågade ut jacket så den skulle passa in i fönsterhålet. Efter det började vi rita på formen. Bågarna kom till efter att ha provat oss fram med olika kastrullock. Sen sågade vi ut formen med sticksåg och slipade den jämn och fin.

Efter det klädde vi insidan av hålet för att avsluta med en enkel list. Eftersom hela grovingången ska se gammal, grov och lite rå ut så ville jag ha lister utan krusiduller. Det är en grovingång, ingen finingång.

Det lilla fönstret uppe i nock fick ingen fönsterbräda men lika dan list som det smala fönstret. Färgen är halvblank 40 och går i samma lite smutsvita färg som fönstret. Nästa projekt i grovingången är att sätta en fuskbjälk i nock till min kristallkrona. Det ni!

Hoppas vi inte blåser bort i natt, för nu är nästa storm på väg!

Kram Gittan

Huvudet fullt av tankar och pappret fullt med krumilutter.

Att ta några timmar vid ritbordet för att göra en akvarell är inte alltid avkoppling. Många tankar snurrar. Det är hopplöst, det bara snurrar. Vad vill jag få ut av detta året? Vad borde jag ta tag i? Hur ska jag orka få igång två unghästar till treårstesten? Varför sitter jag här och målar när det finns annat att göra? Vad är viktigt för att må bra? Vad ska jag äta, är jag inte lite hungrig, eller bara sugen, borde jag äta, nej jag borde skärpa mig. Borde jag promenera? Gå ut och rida? Är jag inte väldigt lat som sitter här och målar. Borde jag sälja några hästar? Jag borde gå ner och spackla! Är jag inte lite hungrig? Där kom tanken igen! Mat...Suck... Känner ni igen det? Listan med borden och måsten bara växer.

Någon som har något tips på hur man kommer ur detta ekorrhjul? Men jag antar att utan dessa tankar skulle jag inte komma framåt. Då skulle jag ligga i soffan och vara nöjd med det! Hur får man egentligen balans på det hela?

Troligen symboliserar denna ängel just detta att försöka få balans på en tillvaro fylld av krumilutter =)

Mitt tips är att lyssna på en ljudbok när man grejar, då slutar tankarna att snurra. Min eftermiddag ska jag tillbringa med Zlatan. Han får vara med när jag spacklar!

 Kram Gittan