torsdag 12 januari 2012

Konsten att leva

Senaste skapelsen föreställer just detta, en ängel som flyger och har en drake och en jojo. Folk undrar var jag får ideerna ifrån och har har ärligt talat ingen aning. Dom bara poppar upp och jag gillar det. Jag har en ny stor tavla på gång i huvudet och jag får se när jag får tid att sätta mig och få ner den på papper.



I julklapp fick jag en bok som heter Konsten att leva, även om man denna vintern snarare skulle behöva en bok som heter Konsten att överleva stormar och ösregn. Men det är en mysig bok med citat och berättelser. Jag kan inte låta bli att citera en som heter Den goda gärningarnas cirkel - gåva och gengåva, för den är ju bara så bra. Många av er har säkert hört historien tidigare, om inte håll till godo.


" Det här hände för flera decennier sedan i Skottland. "Hjälp! Hjälp! Finns det någon som kan hjälpa mig!" Skriken på hjälp kom från ett närliggande träsk. En fattig skotsk bonde hörde ropen och sprang ut på det farliga området för att hjälpa till. Där ute hittade han en pojke som höll på att sjunka i den tjocka, svarta dyngan. Det var nästan för sent att rädda barnet, men med bondens hjälp kunde han räddas.
     Nästa dag knackade det på bondens dörr. När bonden öppnade dörren stod det en förnäm herre där utanför - kanske en kunglig person - som hade anlänt i en ståtlig vagn. Den fattige bonden blev en smula perplex och undrade varför någon som så uppenbart var en ståndsperson hade kommit för att hälsa på honom. Hans undran skulle snart få ett svar.
     "Ni räddade min son igår, och nu har jag kommit hit för att ge er en belöning", sa den förnäme herrn. Bonden ville emellertid inte ta emot de pengar som erbjöds honom. Den förmögne mannen som absolut på något sätt ville visa sin tacksamhet mot bonden för hans heroiska insats, titta in i det anspråkslösa hemmet och fick syn på en ung pojke. "Eftersom ni hjälpte min son, vill jag hjälpa er", sa han. "Om ni tillåter att jag tar ert barn med mig, ska jag ordna så att han får den bästa utbildning som står att få i det här landet". Bonden log och tog emot erbjudandet.
     Det generösa löftet hölls och den skotske bondens son utexaminerades på småningom som läkare från St. Mary´s Hospital Medical School i London. Tack vare den hjälp till utbildning som han fått av den förmögne mannen kunde den fattige bondens son i sin tur ge världen en gåva: han upptäckte penicillinet. Hans namn var Alexander Fleming. Han adlades sedermera och kunde sätta ett "Sir" före sitt namn.
     Adelsmannens son skulle komma att sväva i livsfara en andra gång. I vuxen ålder låg han för döden i lunginflammation. Ironiskt nog var det den här gången den fattige bondens son som räddade honom genom att penicillin förskrevs. Adelsmannen Lord Randolph Churchill hade sörjt för att Sir Alexander Fleming fick en utbildning, och denna utbildning hade räddat livet på hans son Winston Churchill."

Visst är den historian helt underbar! Läste en dag en bok som hette Slumpen är ingen tillfällighet.
Idet här fallet kan man verkligen undra....

Kram Gittan



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar