Ja Herre Gud!

Ja Herre Gud, var ska jag börja. Det har varit otroligt slitiga dagar och nu gör jag helgens sista ansträngning - att blogga. Men det är ju egentligen ingen ansträngning för det finns alltid massa roliga saker att dela med sig av. I fredags planterade jag skog hela dagen och igår hjälpte jag en kompis att fixa till en gräsmatta som vildsvinen bökat upp. Så efter två dagar med krökt rygg åkte jag äntligen till Strömsåsen igen efter en härlig söndagsmorgon med hästarna på Björneslätt.

När jag höll på att klippa vägar utmed ån som allra bäst kom det några killar gående. Dom hade flytvästar på sig och jag insåg genast att det var kanotister. Hurra, dom första jag ser här och håller alla tummar jag har att dom ska paddla forsen. Strax nedanför Strömsåsen finns en fors som lockar så till lite forsränning och nu lovade dessa grabbar att paddla. Dom hade lämnat kanoterna ett stycke bort för att gå och reka. Efter att ha tittat sa dom att det kommer gå fint för där var så mycket vatten. Jag tipsade om att det finns en sten i mitten i slutet av forsen så det verkar gälla att hålla höger i god tid.

Dom spatserade iväg för att hämta kanoterna och jag sprang och hämtade kameran och killen hämtade kaffe. Så satte vi oss att invänta det hela och det visade sig vara väl värt det!

Allt började fint men stenen i mitten verkar dom ha förträngt....

Dom hälsar att det blev ett väl tidigt årsdopp och att det var kallt... För er som gillar kickar så verkar detta vara ett måste. Det verkar hur kul som helst! Ni får gärna lägga i kanoterna hos oss för vi har gjort en väg ner förbi hagen.


Efter det tog vi termosen och gick hemåt för att fortsätta stängsla och riva taggtråd och fårnät. Fy sjutton för sådant men det har gått bra att dra loss det med traktorn. En hel del stolpar hann även komma på plats.

Sen tog energin helt slut och jag åkte hem. Tog med mig lite kvällslektyr funnen på Strömsåsen. Den första är den lilla nätta Bibeln med den härliga texten inuti.

Den andra är Martin Luthers Lilla Cateches som är välläst men hel. Tänk så många som fortfarande går omkring med lille Martin knackandes på sin axel... Gör inte si, gör inte så.... Det är märkligt att tänka på att denna lilla bok har pluggats in från pärm till pärm för att klara husförhören.

Sist men inte minns har jag funnit en bok med stycken som man ska läsa varje dag. Så därför är det bara att ta sig igenom Aftonberättelse den 13 maj.

Med de orden säger jag God Natt och Amen kära vänner!

Kram Gittan