En kreativ uppväxt.

Jag får ofta frågan hur jag hinner så mycket och hur jag kan så många olika saker. Som jag skrev i något av mina första inlägg här på bloggen, så har jag fått det här med skapande och renovering i modersmjölken. Troligen är det svaret på frågan. Hemma har det alltid grejats och det har inte varit några små projekt. Hus har renoverats, båtar har byggts och fantastiska saker har sytts.


Jag och min storasyster som tar en paus inuti den stora segelbåt som pappa höll på att bygga. Kolla den gulliga trägubben vid ficklampan. Jag minns mest dom gulmålade pistolerna som pappa sågade ut till oss.


Så det är ju inte konstigt att man har fått en bra grund, inte bara rent tekniskt, utan även en ovärderlig inställning till att man kan göra mycket själv. - Kan andra, så kan jag! Inställningen har jag på senare år förstått är det viktigaste. Att våga prova. Att inte alltid lyfta luren och ringa en fackman. För det blir dyrt och man missar ju helt känslan av att ha gjort det själv. Sen så är det säkert en vanesak, det där med att använda sina händer och sin kreativitet. Jag skulle må dåligt om jag inte fick fixa och dona. Det svåra är att det dyker upp fler idéer och projekt i huvudet än jag hinner förverkliga. Ska man skriva ner dom eller är det bra om man glömmer några. Dagarna räcker ju liksom inte riktigt till.

Men för er som känner er opraktiska och osäkra kan jag bara säga - Våga testa! Börja med något billigt som inte är så viktigt. Övning ger ju verkligen färdighet och var inte rädd för att fråga. Det finns många dumma frågor, dom som säger något annat har fel, men att kunna skratta åt sig själv är det viktigaste. Jag lovar att folk kommer hjälpa dig att förklara så du förstår. Det är roligt att lära sig nya saker.

Lycka till!

Kram Gittan