Massage tack!

Har just passerat målgången i Mora tre gånger!
Har varit i Ätran och åkt på konstsnö för första gången.Barnens vasalopp hade nog gått av stapeln där för alla ortsnamn var utsatta. Det är ju nu endast 18 dagar till Tjejvasan och idag kändes det hemskt. Som om det fanns noll teknik, ork och kondition. Blöta sladdriga spår men rolig runda med mycket backar. Dessutom var där belyst så jag slapp pannlampa. Jag kommer tillbringa mycket tid i det spåret den närmsta tiden. Var där med en kompis idag och fick både teknik och valla tips. Sånt är guld värt! Han tog även med skidorna hem för att valla om dom riktigt. Dom var en katastrof. Tack, tack, tack!

Som jag har sagt tidigare så är jag verkligen omgiven av helt underbara människor här på landet. För er som tror att man blir ensam för att man bor på en gård i ett litet samhälle, ni har fel! Troligen bor det betydligt mer ensamma människor i stan.

Men igår kväll blev jag så där riktigt mörkrädd. Det är tredje gången på dessa år som det händer. Troligen  var det blåsten, för igår blåste det riktigt mycket här. Så mycket ljud det blir i en sån här gammal kåk. Men efter några lugnande telefonsamtal, med min Sambo (min katt alltså) i min säng och med ljuset tänt i hallen somnade jag faktiskt riktigt gott!

I kväll är känslan helt annan. Jag är gott trött i kroppen efter skidåkningen så nu blir det bara att måla två små loppisfynd, sen ska jag bara njuta av kvällen. Men lite massage hade inte suttit fel...

Min trogne Sambo, en bild som jag verkligen tycker om.

Kram Gittan