Mot Mora i fotboja

Äntligen kunde jag ge mig ut i skidspåret igår igen. Nu med fotboja! Ja det både känns och ser ut så (inte för jag vet hur en riktig fotboja ser ut) mina nya värmesulor. Det är en specialsula med värmeslingor vid tårna. Sen går det en platt sladd under hela sulan och upp vid hälen. Tyvärr är denna modellen framtagen för utförsåkare så sladden räcker inte upp till midjan utan på sin höjd till knäna. Så därför får jag fästa dom uppladdningsbara batterierna på pjäxorna. Dom värmer i 7-9 timmar och tar 3 timmar att ladda upp. Det var helt underbart att ha på sig dom. Det var bara -3 när jag körde igår men underbart varmt i pjäxorna och idag mår tårna super. Som tur var går det att sätta byxorna över så jag slipper fastna med stavarna i sladden.

Så glad i hågen åkte jag till Ätran för att åka på konstsnö. Väl där var parkeringen full av bilar och barn. Sportlovsträning. Tjohej. Träffade en kille som sa att vi skulle åka på det övre spåret för att slippa dom.
- Vi åker mycket fortare än dom, sa han. Om han bara visste. Vi är nog på samma nivå svarade jag.
Så gav jag mig iväg, med klister under sulorna och bra glid för övrigt. Konstsnön var helt mjuk och redan vid första nerförsbacken insåg jag att det inte fanns några spår. Vurpa ett var ett faktum. Anlände till jordens yta med höger sida rumpa först. Ingen i närheten. Kravlade mig upp och dammade av det värsta. Sen kom jag till branta backen två. Stannade och tittade, inte ett spår att följa. Då kommer en liten tjej ikapp och stannar bredvid mig.
- Är det ok om jag åker förbi?
Jo, visst.... Hon tittar ner. - Men det finns ju inga spår?!? Nej just det, svarar jag. Jaha sa hon och gav sig tjutande av. Väl nere vände hon sig om. - Jag klarade det!
Jag kan flyga, jag är inte rädd, tänkte jag och gav mig av. Anlände denna gången jordens yta med vänster sida rumpan och en del svanskota.
Efter det lärde jag mig att ploga utför, staka på bra på platten och springa uppför. 8 dagar kvar till start!
Det enda jag glädjer mig åt är att dom som vet säger att backarna på Tjejvasan inte är så svåra som dom i Ätran.

Å det är häftigt att åka längdskidor i månsken!

Kram Gittan